publicerad: 2015
torka
1torka
substantiv
~n • mycket torr väderlek; äv. bildl.: sommartorka; medaljtorka
| Singular | |
|---|---|
| en torka | obestämd form |
| en torkas | obestämd form genitiv |
| torkan | bestämd form |
| torkans | bestämd form genitiv |
2torka
verb
~de ~t • få att bli torrare; rengöra
| Finita former | |
|---|---|
| torkar | presens aktiv |
| torkas | presens passiv |
| torkade | preteritum aktiv |
| torkades | preteritum passiv |
| torka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att torka | infinitiv aktiv |
| att torkas | infinitiv passiv |
| har/hade torkat | supinum aktiv |
| har/hade torkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| torkande | |
| Perfekt particip | |
| en torkad + substantiv | |
| ett torkat + substantiv | |
| den/det/de torkade + substantiv | |
torka av
• torka ordentligt: torka av el. (sällan) avtorka bordetInfinita former att torka av infinitiv aktiv Presens particip avtorkande Perfekt particip en avtorkad + substantiv ett avtorkat + substantiv den/det/de avtorkade + substantiv
torka in
1 fastna efter att ha torkat2 ⟨vard.⟩ bli inställd: festen torkade in
torka inne
• ⟨vard.⟩ bli inställdInfinita former att torka inne infinitiv aktiv Presens particip innetorkande Perfekt particip en innetorkad + substantiv ett innetorkat + substantiv den/det/de innetorkade + substantiv
torka upp
• torka ordentligtInfinita former att torka upp infinitiv aktiv Presens particip upptorkande Perfekt particip en upptorkad + substantiv ett upptorkat + substantiv den/det/de upptorkade + substantiv


