publicerad: 2015
torkare
tork·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. torkarna 2torka
Singular | |
---|---|
en torkare | obestämd form |
en torkares | obestämd form genitiv |
torkaren | bestämd form |
torkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
torkare | obestämd form |
torkares | obestämd form genitiv |
torkarna | bestämd form |
torkarnas | bestämd form genitiv |