publicerad: 2015
förmögenhet
för·mögen·het
substantiv
~en ~er 1 rikedom2 mest i pl. andlig förmåga: själsförmögenheter – Alla sammansättn. med förmögenhets- hör till förmögenhet 1.
Singular | |
---|---|
en förmögenhet | obestämd form |
en förmögenhets | obestämd form genitiv |
förmögenheten | bestämd form |
förmögenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förmögenheter | obestämd form |
förmögenheters | obestämd form genitiv |
förmögenheterna | bestämd form |
förmögenheternas | bestämd form genitiv |