publicerad: 2015
handikapp
handi·kapp
[han´di‑ el. han`di‑]
substantiv
~et; pl. ~ 1 fysiskt el. psykiskt funktionshinder2 försvårande villkor för starkare tävlande; fördel el. försprång för svagare tävlande; sämre chanser än normalt – De flesta sammansättn. med handikapp- hör till handikapp 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett handikapp | obestämd form |
| ett handikapps | obestämd form genitiv |
| handikappet | bestämd form |
| handikappets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| handikapp | obestämd form |
| handikapps | obestämd form genitiv |
| handikappen | bestämd form |
| handikappens | bestämd form genitiv |


