publicerad: 2015
kapacitet
kap·ac·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er 1 produktionsförmåga; rymlighet, rymd2 person med framstående förmåga – Alla sammansättn. med kapacitets- hör till kapacitet 1.
Singular | |
---|---|
en kapacitet | obestämd form |
en kapacitets | obestämd form genitiv |
kapaciteten | bestämd form |
kapacitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kapaciteter | obestämd form |
kapaciteters | obestämd form genitiv |
kapaciteterna | bestämd form |
kapaciteternas | bestämd form genitiv |