kapakapa
verb
~de ~t 1 såga el. hugga av: kapa en stock2 bemäktiga sig ofta för att ta gisslan; stjäla: kapa ett flygplan| Finita former |
|---|
| kapar | presens aktiv |
| kapas | presens passiv |
| kapade | preteritum aktiv |
| kapades | preteritum passiv |
| kapa | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kapa | infinitiv aktiv |
| att kapas | infinitiv passiv |
| har/hade kapat | supinum aktiv |
| har/hade kapats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kapande |
| Perfekt particip |
|---|
| en kapad + substantiv |
| ett kapat + substantiv |
| den/det/de kapade + substantiv |
kapa åt sig
• roffa åt sig| Infinita former |
|---|
| att kapa åt sig | infinitiv aktiv |
