publicerad: 2015
kicka
1kicka
[kik`a]
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ sparka boll: kicka boll2 ⟨vard.⟩ avskeda
Finita former | |
---|---|
kickar | presens aktiv |
kickas | presens passiv |
kickade | preteritum aktiv |
kickades | preteritum passiv |
kicka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kicka | infinitiv aktiv |
att kickas | infinitiv passiv |
har/hade kickat | supinum aktiv |
har/hade kickats | supinum passiv |
Presens particip | |
kickande | |
Perfekt particip | |
en kickad + substantiv | |
ett kickat + substantiv | |
den/det/de kickade + substantiv |
2kicka
[kik`a]
substantiv
~n kickor • ⟨vard.⟩ liten flicka
Singular | |
---|---|
en kicka | obestämd form |
en kickas | obestämd form genitiv |
kickan | bestämd form |
kickans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kickor | obestämd form |
kickors | obestämd form genitiv |
kickorna | bestämd form |
kickornas | bestämd form genitiv |