publicerad: 2015
klocka
1klocka
[klåk`a]
substantiv
~n klockor 1 ett redskap för ringning; äv. bildl.: kyrkklocka2 ur
| Singular | |
|---|---|
| en klocka | obestämd form |
| en klockas | obestämd form genitiv |
| klockan | bestämd form |
| klockans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klockor | obestämd form |
| klockors | obestämd form genitiv |
| klockorna | bestämd form |
| klockornas | bestämd form genitiv |
2klocka
[klåk`a]
verb
~de ~t • fastställa tiden för viss sportprestation: han klockades för 10,2 på 100 meter
| Finita former | |
|---|---|
| klockar | presens aktiv |
| klockas | presens passiv |
| klockade | preteritum aktiv |
| klockades | preteritum passiv |
| klocka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att klocka | infinitiv aktiv |
| att klockas | infinitiv passiv |
| har/hade klockat | supinum aktiv |
| har/hade klockats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| klockande | |
| Perfekt particip | |
| en klockad + substantiv | |
| ett klockat + substantiv | |
| den/det/de klockade + substantiv | |


