publicerad: 2015
korpa
korpa
[kår`pa]
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ hugga för sig, roffa2 hacka med korp; till korp 2
Finita former | |
---|---|
korpar | presens aktiv |
korpas | presens passiv |
korpade | preteritum aktiv |
korpades | preteritum passiv |
korpa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att korpa | infinitiv aktiv |
att korpas | infinitiv passiv |
har/hade korpat | supinum aktiv |
har/hade korpats | supinum passiv |
Presens particip | |
korpande | |
Perfekt particip | |
en korpad + substantiv | |
ett korpat + substantiv | |
den/det/de korpade + substantiv |
korpa åt sig
• burdust hugga för sigInfinita former att korpa åt sig infinitiv aktiv