publicerad: 2015
kvalifikation
kvali·fik·at·ion
substantiv
~en ~er 1 kvalificering2 i pl.; nödvändiga förutsättningar; meriter
Singular | |
---|---|
en kvalifikation | obestämd form |
en kvalifikations | obestämd form genitiv |
kvalifikationen | bestämd form |
kvalifikationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvalifikationer | obestämd form |
kvalifikationers | obestämd form genitiv |
kvalifikationerna | bestämd form |
kvalifikationernas | bestämd form genitiv |