SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

kåk

kåk substantiv ~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ dåligt hus, ruckel; fängelse: ​sitta på kåken2 en kortsvit i poker​ – Alla sammansättn. med kåk- hör till kåk 1.

Singular
en kåk	obestämd form
en kåks	obestämd form genitiv
kåken	bestämd form
kåkens	bestämd form genitiv
Plural
kåkar	obestämd form
kåkars	obestämd form genitiv
kåkarna	bestämd form
kåkarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  kåddoft subst.
  kådflöde subst.
  kådig adj.
  kådis subst.
  kådrik adj.
  kåk subst.
  kåkbebyggelse subst.
  kåkfarare subst.
  kåkstad subst.
  kåkstrykning subst.
  kål subst.

  Till   alla ordböcker