publicerad: 2015
känga
känga
substantiv
~n kängor 1 mest i pl. sko med kort skaft2 tillrättavisning: ge ngn en känga – Alla sammansättn. med käng- hör till känga 1.
Singular | |
---|---|
en känga | obestämd form |
en kängas | obestämd form genitiv |
kängan | bestämd form |
kängans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kängor | obestämd form |
kängors | obestämd form genitiv |
kängorna | bestämd form |
kängornas | bestämd form genitiv |