publicerad: 2015
marskalk
mar·skalk
[ma(r)∫al´k el. ma∫`alk]
substantiv
~en ~ar 1 en mycket hög officer i vissa länder (inte Sverige): fältmarskalk2 funktionär vid vissa festligheter: bröllopsmarskalk
Singular | |
---|---|
en marskalk | obestämd form |
en marskalks | obestämd form genitiv |
marskalken | bestämd form |
marskalkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marskalkar | obestämd form |
marskalkars | obestämd form genitiv |
marskalkarna | bestämd form |
marskalkarnas | bestämd form genitiv |