publicerad: 2015
rusch
rusch
el. rush
substantiv
~en ~er 1 livlig verksamhet, liv och rörelse; tillströmning av folk2 rusning, snabb slutspurt; snabbt anfall
Singular | |
---|---|
en rusch (en rush) | obestämd form |
en ruschs (en rushs) | obestämd form genitiv |
ruschen (rushen) | bestämd form |
ruschens (rushens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruscher (rusher) | obestämd form |
ruschers (rushers) | obestämd form genitiv |
ruscherna (rusherna) | bestämd form |
ruschernas (rushernas) | bestämd form genitiv |