publicerad: 2015
sällskap
säll·skap
substantiv
~et; pl. ~ 1 det att vara tillsammans; personer som man är tillsammans med; göra sällskap slå följe2 grupp personer som gör ngt tillsammans; förening – De flesta sammansättn. med sällskaps- hör till sällskap 1.
Singular | |
---|---|
ett sällskap | obestämd form |
ett sällskaps | obestämd form genitiv |
sällskapet | bestämd form |
sällskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sällskap | obestämd form |
sällskaps | obestämd form genitiv |
sällskapen | bestämd form |
sällskapens | bestämd form genitiv |