publicerad: 2015
vräka
vräka
verb
vräkte vräkt 1 kasta handlöst; falla i stora mängder: snön vräkte ner2 tvinga att flytta, avhysa: vräka en hyresgäst
Finita former | |
---|---|
vräker | presens aktiv |
vräks (vräkes) | presens passiv |
vräkte | preteritum aktiv |
vräktes | preteritum passiv |
vräk | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vräka | infinitiv aktiv |
att vräkas | infinitiv passiv |
har/hade vräkt | supinum aktiv |
har/hade vräkts | supinum passiv |
Presens particip | |
vräkande | |
Perfekt particip | |
en vräkt + substantiv | |
ett vräkt + substantiv | |
den/det/de vräkta + substantiv | |
den vräkte + maskulint substantiv |
vräka bort
• sälja mycket billigt: hela lagret vräktes bort el. bortvräktesInfinita former att vräka bort infinitiv aktiv Presens particip bortvräkande Perfekt particip en bortvräkt + substantiv ett bortvräkt + substantiv den/det/de bortvräkta + substantiv den bortvräkte + maskulint substantiv
vräka sig
• ligga behagligt utsträckt; leva gott: vräka sig i lyxOrdform(er) vräka sig