publicerad: 2015
återta
åter|ta
el. åld. åter|taga
verb
‑tog, ‑tagit, ‑tagen ‑taget ‑tagna, pres. ‑tar 1 ta tillbaka2 fortsätta tala: efter en kort paus återtog hon: ...
| Finita former | |
|---|---|
| återtar (återtager) | presens aktiv |
| återtas (återtages, återtags) | presens passiv |
| återtog | preteritum aktiv |
| återtogs | preteritum passiv |
| återta (återtag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att återta (återtaga) | infinitiv aktiv |
| att återtas (återtagas) | infinitiv passiv |
| har/hade återtagit | supinum aktiv |
| har/hade återtagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| återtagande | |
| Perfekt particip | |
| en återtagen + substantiv | |
| ett återtaget + substantiv | |
| den/det/de återtagna + substantiv | |


