publicerad: 2015
återtagning
åter|tag·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till återta 1 ta
| Singular | |
|---|---|
| en återtagning | obestämd form |
| en återtagnings | obestämd form genitiv |
| återtagningen | bestämd form |
| återtagningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| återtagningar | obestämd form |
| återtagningars | obestämd form genitiv |
| återtagningarna | bestämd form |
| återtagningarnas | bestämd form genitiv |


