publicerad: 2015
återtagning
åter|tag·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till återta 1 ta
Singular | |
---|---|
en återtagning | obestämd form |
en återtagnings | obestämd form genitiv |
återtagningen | bestämd form |
återtagningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
återtagningar | obestämd form |
återtagningars | obestämd form genitiv |
återtagningarna | bestämd form |
återtagningarnas | bestämd form genitiv |