SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
drift
drift substantiv ~en ~er knappast pl.; ​det att driva en teknisk verksamhet; till­försel av energi: ​an­läggningen är i driftknappast pl.; ​kring­drivande: ​boken kom på driftbegär, behov: ​sexuell driftknappast pl.; ​gyckel: ​revyns drift med makt­havarna​ – I sammansättn. vanl. drifts-, i några fall drift-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till drift 1.
Singular
en driftobestämd form
en driftsobestämd form genitiv
driftenbestämd form
driftensbestämd form genitiv
Plural
drifterobestämd form
driftersobestämd form genitiv
drifternabestämd form
drifternasbestämd form genitiv