publicerad: 2015
drift
drift
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; det att driva en teknisk verksamhet; tillförsel av energi: anläggningen är i drift2 knappast pl.; kringdrivande: boken kom på drift3 begär, behov: sexuell drift4 knappast pl.; gyckel: revyns drift med makthavarna – I sammansättn. vanl. drifts-, i några fall drift-; nästan alla sådana sammansättn. hör till drift 1.
Singular | |
---|---|
en drift | obestämd form |
en drifts | obestämd form genitiv |
driften | bestämd form |
driftens | bestämd form genitiv |
Plural | |
drifter | obestämd form |
drifters | obestämd form genitiv |
drifterna | bestämd form |
drifternas | bestämd form genitiv |