publicerad: 2015
affär
af·fär
[afä´r]
substantiv
~en ~er 1 butik2 ekonomisk transaktion3 angelägenhet; händelse4 kärleksrelation5 göra (stor) affär av ngt göra ngt större än det är – De flesta sammansättn. med affärs- hör till affär 2.
Singular | |
---|---|
en affär | obestämd form |
en affärs | obestämd form genitiv |
affären | bestämd form |
affärens | bestämd form genitiv |
Plural | |
affärer | obestämd form |
affärers | obestämd form genitiv |
affärerna | bestämd form |
affärernas | bestämd form genitiv |