publicerad: 2015
angelägenhet
an|ge·lägen·het
substantiv
~en ~er 1 vikt, betydelse2 sak, ärende
Singular | |
---|---|
en angelägenhet | obestämd form |
en angelägenhets | obestämd form genitiv |
angelägenheten | bestämd form |
angelägenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
angelägenheter | obestämd form |
angelägenheters | obestämd form genitiv |
angelägenheterna | bestämd form |
angelägenheternas | bestämd form genitiv |