publicerad: 2015
avfall
av|fall
substantiv
~et; pl. ~ 1 avfall vid slakt; avfall från köket2 avfall från en lära – Alla sammansättn. med avfalls- hör till avfall 1.
Singular | |
---|---|
ett avfall | obestämd form |
ett avfalls | obestämd form genitiv |
avfallet | bestämd form |
avfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
avfall | obestämd form |
avfalls | obestämd form genitiv |
avfallen | bestämd form |
avfallens | bestämd form genitiv |