publicerad: 2015
mäta
mäta
verb
mätte mätt 1 ta mått på2 ha visst mått: han mäter 1,95 i strumplästen3 mäta sina krafter med ngn tävla med ngn – Alla sammansättn. med mät- hör till mäta 1.
| Finita former | |
|---|---|
| mäter | presens aktiv |
| mäts (mätes) | presens passiv |
| mätte | preteritum aktiv |
| mättes | preteritum passiv |
| mät | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mäta | infinitiv aktiv |
| att mätas | infinitiv passiv |
| har/hade mätt | supinum aktiv |
| har/hade mätts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mätande | |
| Perfekt particip | |
| en mätt + substantiv | |
| ett mätt + substantiv | |
| den/det/de mätta + substantiv | |
mäta av
• mäta av el. avmäta virke för uppdelning i längder
mäta sig
• vara jämbördig: (kunna) mäta sig med ngnOrdform(er) mäta sig
mäta upp
• mäta upp el. uppmäta en sträckaInfinita former att mäta upp infinitiv aktiv Presens particip uppmätande Perfekt particip en uppmätt + substantiv ett uppmätt + substantiv den/det/de uppmätta + substantiv


