publicerad: 2015
rum
1rum
[rum´]
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men 1 större, avgränsat delutrymme i hus el. lägenhet: tre rum och kök2 knappast pl.; utrymme i allmänhet: lämna rum för ngt; i första rummet i första hand, främst; äga rum hända – Nästan alla sammansättn. med rums- hör till 1rum 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett rum | obestämd form |
| ett rums | obestämd form genitiv |
| rummet | bestämd form |
| rummets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| rum | obestämd form |
| rums | obestämd form genitiv |
| rummen | bestämd form |
| rummens | bestämd form genitiv |
2rum
[rum´]
adjektiv
~t ~ma • rum sjö öppen sjö; rum vind gynnsam, akterlig vind
| Positiv | |
|---|---|
| en rum + substantiv | |
| ett rumt + substantiv | |
| den/det/de rumma + substantiv |


