publicerad: 2015
rulta
1rulta
substantiv
~n rultor • ⟨vard.⟩ knubbig flicka el. kvinna
Singular | |
---|---|
en rulta | obestämd form |
en rultas | obestämd form genitiv |
rultan | bestämd form |
rultans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rultor | obestämd form |
rultors | obestämd form genitiv |
rultorna | bestämd form |
rultornas | bestämd form genitiv |
2rulta
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ gå ovigt; stulta
Finita former | |
---|---|
rultar | presens aktiv |
rultade | preteritum aktiv |
rulta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rulta | infinitiv aktiv |
har/hade rultat | supinum aktiv |
Presens particip | |
rultande |