publicerad: 2015
stapel
stapel
substantiv
~n staplar 1 hög trave el. anordning; äv. om liknande bild el. figur i diagram2 stapelbädd – De flesta sammansättn. med stapel- hör till stapel 1.
| Singular | |
|---|---|
| en stapel | obestämd form |
| en stapels | obestämd form genitiv |
| stapeln | bestämd form |
| stapelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| staplar | obestämd form |
| staplars | obestämd form genitiv |
| staplarna | bestämd form |
| staplarnas | bestämd form genitiv |


