publicerad: 2015
stråla
stråla
verb
~de ~t • sprida ljusstrålar; bestråla; se mycket glad ut: solen strålade; strålad mat; barnen strålade av lycka
Finita former | |
---|---|
strålar | presens aktiv |
strålas | presens passiv |
strålade | preteritum aktiv |
strålades | preteritum passiv |
stråla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stråla | infinitiv aktiv |
att strålas | infinitiv passiv |
har/hade strålat | supinum aktiv |
har/hade strålats | supinum passiv |
Presens particip | |
strålande | |
Perfekt particip | |
en strålad + substantiv | |
ett strålat + substantiv | |
den/det/de strålade + substantiv |
stråla in
• stråla in el. instrålaInfinita former att stråla in infinitiv aktiv Presens particip instrålande Perfekt particip en instrålad + substantiv ett instrålat + substantiv den/det/de instrålade + substantiv
stråla samman
• träffas: stråla samman el. sammanstrålaInfinita former att stråla samman infinitiv aktiv Presens particip sammanstrålande Perfekt particip en sammanstrålad + substantiv ett sammanstrålat + substantiv den/det/de sammanstrålade + substantiv
stråla upp
• se gladare utInfinita former att stråla upp infinitiv aktiv Presens particip uppstrålande Perfekt particip en uppstrålad + substantiv ett uppstrålat + substantiv den/det/de uppstrålade + substantiv
stråla ut
1 spridas i form av strålar: solen strålar ut el. utstrålar värme och ljus2 bildl.: hela hans person strålar ut el. vanl. utstrålar välviljaInfinita former att stråla ut infinitiv aktiv Presens particip utstrålande Perfekt particip en utstrålad + substantiv ett utstrålat + substantiv den/det/de utstrålade + substantiv