publicerad: 2015
bunker
bunker
[buŋ´ker]
substantiv
~n bunkrar 1 kolbox el. förråd av drivmedel på fartyg, bunkerkol2 täckt stridsvärn; skyddsrum3 sandgrop i golfbana
Singular | |
---|---|
en bunker | obestämd form |
en bunkers | obestämd form genitiv |
bunkern | bestämd form |
bunkerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
bunkrar | obestämd form |
bunkrars | obestämd form genitiv |
bunkrarna | bestämd form |
bunkrarnas | bestämd form genitiv |