publicerad: 2015
böjning
böj·ning
substantiv
~en ~ar 1 till böja 12 till böja 2 – Alla sammansättn. med böjnings- hör till böjning 2.
Singular | |
---|---|
en böjning | obestämd form |
en böjnings | obestämd form genitiv |
böjningen | bestämd form |
böjningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
böjningar | obestämd form |
böjningars | obestämd form genitiv |
böjningarna | bestämd form |
böjningarnas | bestämd form genitiv |