publicerad: 2015
uppgörelse
upp|gör·else
substantiv
~n ~r 1 gräl, sammanstötning2 överenskommelse: en bred politisk uppgörelse
Singular | |
---|---|
en uppgörelse | obestämd form |
en uppgörelses | obestämd form genitiv |
uppgörelsen | bestämd form |
uppgörelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppgörelser | obestämd form |
uppgörelsers | obestämd form genitiv |
uppgörelserna | bestämd form |
uppgörelsernas | bestämd form genitiv |