publicerad: 2015
historia
hist·oria
[‑o´ria]
substantiv
historien historier 1 knappast pl.; vetenskapen om mänsklighetens utveckling; äv. allmännare2 återgivning av händelse, kort ofta rolig berättelse3 pinsam el. pikant händelse, affär – De flesta sammansättn. med historie- hör till historia 1.
Singular | |
---|---|
en historia | obestämd form |
en historias | obestämd form genitiv |
historien | bestämd form |
historiens | bestämd form genitiv |
Plural | |
historier | obestämd form |
historiers | obestämd form genitiv |
historierna | bestämd form |
historiernas | bestämd form genitiv |