publicerad: 2015
ackompanjatör
ac·komp·anj·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • mansperson som ackompanjerar
Singular | |
---|---|
en ackompanjatör | obestämd form |
en ackompanjatörs | obestämd form genitiv |
ackompanjatören | bestämd form |
ackompanjatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ackompanjatörer | obestämd form |
ackompanjatörers | obestämd form genitiv |
ackompanjatörerna | bestämd form |
ackompanjatörernas | bestämd form genitiv |