publicerad: 2015
akolut
ako·lut
[‑lu´t]
el. ako·lyt
[‑ly´t]
substantiv
~en ~er • lekman med liturgiska uppgifter inom vissa kyrkor
Singular | |
---|---|
en akolut (en akolyt) | obestämd form |
en akoluts (en akolyts) | obestämd form genitiv |
akoluten (akolyten) | bestämd form |
akolutens (akolytens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
akoluter (akolyter) | obestämd form |
akoluters (akolyters) | obestämd form genitiv |
akoluterna (akolyterna) | bestämd form |
akoluternas (akolyternas) | bestämd form genitiv |