publicerad: 2015
alliera
al·li·era
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| allierar | presens aktiv |
| allieras | presens passiv |
| allierade | preteritum aktiv |
| allierades | preteritum passiv |
| alliera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att alliera | infinitiv aktiv |
| att allieras | infinitiv passiv |
| har/hade allierat | supinum aktiv |
| har/hade allierats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| allierande | |
| Perfekt particip | |
| en allierad + substantiv | |
| ett allierat + substantiv | |
| den/det/de allierade + substantiv | |
alliera sig
• sluta förbundOrdform(er) alliera sig


