publicerad: 2015
allmänpraktiker
all·män|prakt·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • särsk. om läkare
Singular | |
---|---|
en allmänpraktiker | obestämd form |
en allmänpraktikers | obestämd form genitiv |
allmänpraktikern | bestämd form |
allmänpraktikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
allmänpraktiker | obestämd form |
allmänpraktikers | obestämd form genitiv |
allmänpraktikerna | bestämd form |
allmänpraktikernas | bestämd form genitiv |