publicerad: 2015
ambiguitet
ambigu·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • flertydighet
Singular | |
---|---|
en ambiguitet | obestämd form |
en ambiguitets | obestämd form genitiv |
ambiguiteten | bestämd form |
ambiguitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ambiguiteter | obestämd form |
ambiguiteters | obestämd form genitiv |
ambiguiteterna | bestämd form |
ambiguiteternas | bestämd form genitiv |