publicerad: 2015
andeviskning
ande|visk·ning
substantiv
~en ~ar • knappt hörbar viskning
Singular | |
---|---|
en andeviskning | obestämd form |
en andevisknings | obestämd form genitiv |
andeviskningen | bestämd form |
andeviskningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
andeviskningar | obestämd form |
andeviskningars | obestämd form genitiv |
andeviskningarna | bestämd form |
andeviskningarnas | bestämd form genitiv |