publicerad: 2015
ankomma
an|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer 1 ligga inom ansvarsområdet för; vara beroende av; det ankommer el. vanl. kommer an på dig det beror på dig2 komma fram: tåget ankommer 12.15
| Finita former | |
|---|---|
| ankommer | presens aktiv |
| ankom | preteritum aktiv |
| ankom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ankomma | infinitiv aktiv |
| har/hade ankommit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| ankommande | |
| Perfekt particip | |
| en ankommen + substantiv | |
| ett ankommet + substantiv | |
| den/det/de ankomna + substantiv | |
| den ankomne + maskulint substantiv | |


