publicerad: 2015
anstå
an|stå
verb
‑stod, ‑stått, pres. ‑står 1 dröja, vänta: renoveringen av huset får anstå2 vara passande för: han svarade som det anstår en diplomat
Finita former | |
---|---|
anstår | presens aktiv |
anstod | preteritum aktiv |
anstå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att anstå | infinitiv aktiv |
har/hade anstått | supinum aktiv |
Presens particip | |
anstående |