publicerad: 2015
anvisningsläkare
an·vis·nings|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna • för statligt anställda (särsk. förr)
Singular | |
---|---|
en anvisningsläkare | obestämd form |
en anvisningsläkares | obestämd form genitiv |
anvisningsläkaren | bestämd form |
anvisningsläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anvisningsläkare | obestämd form |
anvisningsläkares | obestämd form genitiv |
anvisningsläkarna | bestämd form |
anvisningsläkarnas | bestämd form genitiv |