publicerad: 2015
arbitragör
arbitr·ag·ör
[‑a∫ö´r]
substantiv
~en ~er • till arbitrage
Singular | |
---|---|
en arbitragör | obestämd form |
en arbitragörs | obestämd form genitiv |
arbitragören | bestämd form |
arbitragörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
arbitragörer | obestämd form |
arbitragörers | obestämd form genitiv |
arbitragörerna | bestämd form |
arbitragörernas | bestämd form genitiv |