publicerad: 2015
arborrare
ar|borr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑borrarna arborra
Singular | |
---|---|
en arborrare | obestämd form |
en arborrares | obestämd form genitiv |
arborraren | bestämd form |
arborrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
arborrare | obestämd form |
arborrares | obestämd form genitiv |
arborrarna | bestämd form |
arborrarnas | bestämd form genitiv |