publicerad: 2015
arresteringsorder
ar·rest·er·ings|order
substantiv
~n; pl. ~ arrestering order 1
Singular | |
---|---|
en arresteringsorder | obestämd form |
en arresteringsorders | obestämd form genitiv |
arresteringsordern | bestämd form |
arresteringsorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
arresteringsorder | obestämd form |
arresteringsorders | obestämd form genitiv |
arresteringsorderna | bestämd form |
arresteringsordernas | bestämd form genitiv |