publicerad: 2015
arv
1arv
substantiv
~et; pl. ~ 1 det att ärva; det som ärvs: gården gick i arv från far till son2 övergång av egenskaper från föräldrar till barn: arv och miljö – I sammansättn. vanl. arv- el. arvs-, men i några äldre ord arve-; nästan alla sådana sammansättn. hör till 1arv 1.
Singular | |
---|---|
ett arv | obestämd form |
ett arvs | obestämd form genitiv |
arvet | bestämd form |
arvets | bestämd form genitiv |
Plural | |
arv | obestämd form |
arvs | obestämd form genitiv |
arven | bestämd form |
arvens | bestämd form genitiv |
2arv
substantiv
~en • mest i sms.; en växt
Singular | |
---|---|
en arv | obestämd form |
en arvs | obestämd form genitiv |
arven | bestämd form |
arvens | bestämd form genitiv |