publicerad: 2015
avbitare
av|bit·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bitarna • avbitartång
Singular | |
---|---|
en avbitare | obestämd form |
en avbitares | obestämd form genitiv |
avbitaren | bestämd form |
avbitarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avbitare | obestämd form |
avbitares | obestämd form genitiv |
avbitarna | bestämd form |
avbitarnas | bestämd form genitiv |