publicerad: 2015
avhålla
av|hålla
verb
‑höll, ‑hållit, ‑hållen ‑hållet ‑hållna, pres. ‑håller 1 avhålla ngn från ngt hålla ngn borta från ngt2 ⟨formellt⟩ avhålla ett möte
| Finita former | |
|---|---|
| avhåller | presens aktiv |
| avhålls (avhålles) | presens passiv |
| avhöll | preteritum aktiv |
| avhölls | preteritum passiv |
| avhåll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avhålla | infinitiv aktiv |
| att avhållas | infinitiv passiv |
| har/hade avhållit | supinum aktiv |
| har/hade avhållits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avhållande | |
| Perfekt particip | |
| en avhållen + substantiv | |
| ett avhållet + substantiv | |
| den/det/de avhållna + substantiv | |
avhålla sig
• avhålla sig från ngt avstå från ngtOrdform(er) avhålla sig


