publicerad: 2015
avklara
av|klara
verb
~de ~t • lyckas med, klara: avklara el. vanl. klara av en uppgift
Finita former | |
---|---|
avklarar | presens aktiv |
avklaras | presens passiv |
avklarade | preteritum aktiv |
avklarades | preteritum passiv |
avklara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att avklara | infinitiv aktiv |
att avklaras | infinitiv passiv |
har/hade avklarat | supinum aktiv |
har/hade avklarats | supinum passiv |
Presens particip | |
avklarande | |
Perfekt particip | |
en avklarad + substantiv | |
ett avklarat + substantiv | |
den/det/de avklarade + substantiv |