publicerad: 2015
avstörning
av|stör·ning
substantiv
~en ~ar avstöra
| Singular | |
|---|---|
| en avstörning | obestämd form |
| en avstörnings | obestämd form genitiv |
| avstörningen | bestämd form |
| avstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avstörningar | obestämd form |
| avstörningars | obestämd form genitiv |
| avstörningarna | bestämd form |
| avstörningarnas | bestämd form genitiv |


