publicerad: 2015
avtalsbrott
av·tals|brott
substantiv
~et; pl. ~ avtal brott 1
Singular | |
---|---|
ett avtalsbrott | obestämd form |
ett avtalsbrotts | obestämd form genitiv |
avtalsbrottet | bestämd form |
avtalsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
avtalsbrott | obestämd form |
avtalsbrotts | obestämd form genitiv |
avtalsbrotten | bestämd form |
avtalsbrottens | bestämd form genitiv |